Jag antar att en del av er andra också jobbar intensivt med kursarbetet just nu. Någon duktig grupp kanske redan lämnat in sitt, lyckans ostar i så fall. Nå ännu ett par dagar kvar till deadline och vi är på god väg med Marina.
Flere gånger under kursen har jag tänkt på hur lite egentligen den nya webb 2.0 innovationerna och applikationerna har tagits i bruk i undervisningen i gymnasiet och högskolor. Under kursens gång har båda mina barn (den ena i gymnasiet och den andra i teknisk högskola) jobbat med flere grupparbeten. De har jobbat på det traditionella sättet, medan jag har bloggat, skrivit på wikin, registerat mig på en hel del tjäsnter, deltagit i föreläsning i Second Life ja lärt mig genom en massa genom att göra, learning-by-doing helt enkelt.
Men de har inte haft något av detta - inga wikin, inga jaikun, osv bara e-mail sändande mellan gruppens medlemmar. Mycket traditionella sökvägar och inte via t.ex taggar, delicious utan via google. Wikin skulle ju vara ett ypperligt redskap i produktionen av ett gemensamt dokument. Dessutom skulle ju läraren se vilka som skrivit vad och vem som varit aktiv. Fortbildas inte lärare i att ta i bruk nya sätt att utnyttja sociala medier i undervisningen, eller känner man helt enkelt inte till wikins möjligheter? Är det som det kan vara med bibliotekarier -man vågar inte? Man borde ju kunna erbjuda dessa unga nya sätt att producera och skapa information!
Min son hänvisade mig igår till en av hans favoritserier, Fingerpori-seriens strip från Hesarin häromdagen. Han tyckte väl den var lämplig, när hans mamma nu också finns i den virtuella världen. Den tangerar också förra veckans ämne, cyberhot.
torsdag 19 mars 2009
söndag 15 mars 2009
Övning 10.2. Cyberhot - Användaravtal
Jag valde att bekanta mig med IRC-Gallerias användaravtal, även om jag inte själv registrerat mig på detta sociala nätverk. I IRC-Galleria är ju bilderna det centrala. Det är Sulake Dynamoid-företaget som ligger bakom IRC-Galleria. För att kunna registrera sig måste man vara minst 12. I och med att det är ett finländskt bolag så är ju också användaravtalet på finska. Lite svårförståeligt på en del punkter, då jag tänkter på att det är många unga som registrerar sig, men som helhet har man försökt att uttrycka sig så enkelt som möjligt och i klartext.
Eftersom man här registrerar sig med en e-post adress och foto och synligt är bara det användarnamn och foto du själv valt, så kan man vara rätt så anonym. Men hör du till en grupp "yhteisö", t.ex någon skola, så är det ju kanske inte svårt att räkna ut vem du är. Ens eget namn syns alltså nödvändigtvis inte åt de andra användarna, men på annat sätt kan du ju genom att sätta ihop information du ger om dig själv och de foton du lägger ut, bli mindre anonym. I detta sociala nätverk är det ju bilderna som är det väsentliga. Många ungdomar tänker nödvändigtvis inte på hurudana bilder de publicera av sig själva eller sina kompisar; och tanken på vem alla som tittar på dina bilder är kanske inte självklar. Vill du att dina festbilder ses av dina föräldrar eller andra vuxna, vad är konsekvenserna av att du sätter olika typer av bilder när du senare skall söka jobb osv?
I "käyttöehdot" går man mycket noggrannt in på användarens ansvar då det gäller upphovsrättsliga frågor, att man behöver lov av dem som syns på bilderna för att publicera dem osv. IRC-Galleria har rätt att använda bilderna du publicerar under ditt konto, men inte i reklamsyfte. Mycket tydligt säger man också att upphovsrätten till bilderna man sätter i IRC-Galleria inte överflyttas åt Sulake, det är alltså användaren som äger bilderna. Men Sulake får alltså bla. kopiera, redigera bilderna du lägger ut Man uppmanar också användaren att göra säkerhetskopior på bilderna, för Sulake ansvarar inte för bildernas "förvaring" på IRC-Galleria.
I IRC-Gallerias regler ger man också mycket bra allmänna regler. De är skrivna på ett lättfattligt sätt så att också unga människor ska förstå dem. Man ger också helt konkreta förbud på vad som inte får förekomma i detta sociala nätverk och hur man skall gå tillväga om man blir t.ex mobbad. Man får inte uppge andras telefonnummer eller adress, man får inte uppträda som annan person osv. "Kiellettyä on toisten häirintä, haukkuminen, kiusaaminen, ahdistelu, uhkailu tai painostaminen" är ju helt klart och enkelt sagt.
Vid registreringen bör man alltså läsa både användarregler och användaravtal, men hur många av oss gör det!
Jag ser inte stora risker med att registrera sig till denhär tjänsten bara man tänker på hurudana bilder man publicerar och vet vad god nätetikett är. Främst är det ju ungdomar som registrerar sig och medelåldern är lite på 20. IRC-Galleria är ett socialt nätverk bland många och som bibliotek bör man ju fundera vilket ska man välja av de tillbudsstående om man vill profilera sig ute i något nätver. De bibliotek som finns på IRC-Galleria bör fundera hur de ska marknadsföra biblioteket, informationstjänster dvs ha ett mål med sin verkamshet i sociala nätverket, ha något att säga. Inte bara finnas där för att vara där som ungdomarna är.
Eftersom man här registrerar sig med en e-post adress och foto och synligt är bara det användarnamn och foto du själv valt, så kan man vara rätt så anonym. Men hör du till en grupp "yhteisö", t.ex någon skola, så är det ju kanske inte svårt att räkna ut vem du är. Ens eget namn syns alltså nödvändigtvis inte åt de andra användarna, men på annat sätt kan du ju genom att sätta ihop information du ger om dig själv och de foton du lägger ut, bli mindre anonym. I detta sociala nätverk är det ju bilderna som är det väsentliga. Många ungdomar tänker nödvändigtvis inte på hurudana bilder de publicera av sig själva eller sina kompisar; och tanken på vem alla som tittar på dina bilder är kanske inte självklar. Vill du att dina festbilder ses av dina föräldrar eller andra vuxna, vad är konsekvenserna av att du sätter olika typer av bilder när du senare skall söka jobb osv?
I "käyttöehdot" går man mycket noggrannt in på användarens ansvar då det gäller upphovsrättsliga frågor, att man behöver lov av dem som syns på bilderna för att publicera dem osv. IRC-Galleria har rätt att använda bilderna du publicerar under ditt konto, men inte i reklamsyfte. Mycket tydligt säger man också att upphovsrätten till bilderna man sätter i IRC-Galleria inte överflyttas åt Sulake, det är alltså användaren som äger bilderna. Men Sulake får alltså bla. kopiera, redigera bilderna du lägger ut Man uppmanar också användaren att göra säkerhetskopior på bilderna, för Sulake ansvarar inte för bildernas "förvaring" på IRC-Galleria.
I IRC-Gallerias regler ger man också mycket bra allmänna regler. De är skrivna på ett lättfattligt sätt så att också unga människor ska förstå dem. Man ger också helt konkreta förbud på vad som inte får förekomma i detta sociala nätverk och hur man skall gå tillväga om man blir t.ex mobbad. Man får inte uppge andras telefonnummer eller adress, man får inte uppträda som annan person osv. "Kiellettyä on toisten häirintä, haukkuminen, kiusaaminen, ahdistelu, uhkailu tai painostaminen" är ju helt klart och enkelt sagt.
Vid registreringen bör man alltså läsa både användarregler och användaravtal, men hur många av oss gör det!
Jag ser inte stora risker med att registrera sig till denhär tjänsten bara man tänker på hurudana bilder man publicerar och vet vad god nätetikett är. Främst är det ju ungdomar som registrerar sig och medelåldern är lite på 20. IRC-Galleria är ett socialt nätverk bland många och som bibliotek bör man ju fundera vilket ska man välja av de tillbudsstående om man vill profilera sig ute i något nätver. De bibliotek som finns på IRC-Galleria bör fundera hur de ska marknadsföra biblioteket, informationstjänster dvs ha ett mål med sin verkamshet i sociala nätverket, ha något att säga. Inte bara finnas där för att vara där som ungdomarna är.
Uppgift 10.1 Cyberhot
Veckoartikeln Emerging Cyber Threats var egentligen ett bra val som sista veckoartikel på denhär kursen, även med alla kusliga hotbilder den för fram. Läsvärd och intressant! Skulle vi haft den som första artikel, skulle man varit helt paranoid med allt vi skulle registrera oss i, när man annars också är den försiktiga sorten med registreringar. Cyber krigföring var kanske det som förvånade mig mest i artikeln, och förverkligande av det. Att man t.ex i Georgien-krisen koordinerade den fysiska krigföringen med den krigföring man mobiliserade via nätet. Den sistnämnda som också blir billigare :-(
Cyberhot finns egentligen av flere slag. Ett hot är det faktum att vårt samhälle blivit så beroende av tekniken och väldigt sårbart för olika typer av attacker(virus mm) men också mänskliga faktorer och naturfenomen. Jag vet av egen erfarenhet att tågtrafiken kan lamslås av ett datorfel. Tänk er de flesta arbetsplatser utan Internetkontakt under en veckas tid. De flesta av oss är väldigt beroende av Internetkontakt, av mobiltelefoner osv.
Organiserade och oorganiserade attacker mot samhällstjänster, samfunds och organisationer webbtjänster är inga ovanligheter. Alla är helt enkelt inte ute med bara goda avsikter på nätet.
Det för tankarna till det som också togs upp i artikeln, data. Lagrar vi för mycket data och information eller för lite? Hur lagrar vi rätt sorts data och information, och hur gör vi det säkert och har vi säkerthetskopior? Vem avgör vad som skall lagras och sparas? Förstår man som Internetanvändare hur många spår man lämnar?
Tekniken går framåt och det som t.ex lagrats på disketter måste lagras om till cd:n, dvd:n, minnesstickor osv. Enskilda personers foton kan försvinna från hårdskivan via virus eller p.g.a åsknedslag. Hur bevarar vi i organisationer, föreningar och företag data och information så att den finns kvar för kommande generationer? Föreningars, organisationers och företags brev och protokoll som är 100 år gamla och skrivna på papper finns många gånger bevarade, men hur är det med e-posten, med de elektroniska dokument som finns idag, finns den bevarad för kommande forskare. De äldsta dokument i arkivet/biblioteket där jag jobbar är från slutet av 1500-talet. Hur är det med elektroniska dokument från idag, bevaras de 400 år framåt?? Så att det inte via en attack bara försvinner till cybervärlden.
Någon tog redan upp mobbning i sin blogg som ett cyberhot. Isto föreläste också om konsensus på onsdagen. Många gånger ser man på helt vanliga postninglistor allt annat än konsensus om helt vanliga sakfrågor och samtidigt personliga angrepp på helt sakliga diskussionsforum. Det är så mycket enklare att skriva i ett diskussionsforum eller på sin blogg vad som helst utan att tänka på konsekvenserna. Tänk förr när man skulle skriva en insändare i en tidning; formulera sig, skicka per post och kanske publicerade tidningen det. Helt planerad mobbning med ryktesspridning, bildmanipulering, identitetsstölder är inga ovanliga fenomen bland unga och även bland äldre på nätet.
I veckoartikeln sägs det : ...there are more than one billion active Internet users. Yet despite this explosive growth, we´ve had no formal education about safe behaviour on the Internet, and the security industry has never spoken with one voice. Kanske är det dags att fästa uppmärksamhet vid informationskompetens och mediekompetens, som delvis går in i varandra, som ett led i arbetet mot olika former av cyberhot. Hur söker vi säkert information, hur lagrar vi inforamtion, hurudan information om oss själva sätts ut i de social nätverken, hur beter man sig säkert på nätet, upphovsrätt - ja listan kunde göras lång. Och här har biblioteken en viktig roll tycker jag; att informera och undervisa både i informationskompetens och mediekompetens.
Cyberhot finns egentligen av flere slag. Ett hot är det faktum att vårt samhälle blivit så beroende av tekniken och väldigt sårbart för olika typer av attacker(virus mm) men också mänskliga faktorer och naturfenomen. Jag vet av egen erfarenhet att tågtrafiken kan lamslås av ett datorfel. Tänk er de flesta arbetsplatser utan Internetkontakt under en veckas tid. De flesta av oss är väldigt beroende av Internetkontakt, av mobiltelefoner osv.
Organiserade och oorganiserade attacker mot samhällstjänster, samfunds och organisationer webbtjänster är inga ovanligheter. Alla är helt enkelt inte ute med bara goda avsikter på nätet.
Det för tankarna till det som också togs upp i artikeln, data. Lagrar vi för mycket data och information eller för lite? Hur lagrar vi rätt sorts data och information, och hur gör vi det säkert och har vi säkerthetskopior? Vem avgör vad som skall lagras och sparas? Förstår man som Internetanvändare hur många spår man lämnar?
Tekniken går framåt och det som t.ex lagrats på disketter måste lagras om till cd:n, dvd:n, minnesstickor osv. Enskilda personers foton kan försvinna från hårdskivan via virus eller p.g.a åsknedslag. Hur bevarar vi i organisationer, föreningar och företag data och information så att den finns kvar för kommande generationer? Föreningars, organisationers och företags brev och protokoll som är 100 år gamla och skrivna på papper finns många gånger bevarade, men hur är det med e-posten, med de elektroniska dokument som finns idag, finns den bevarad för kommande forskare. De äldsta dokument i arkivet/biblioteket där jag jobbar är från slutet av 1500-talet. Hur är det med elektroniska dokument från idag, bevaras de 400 år framåt?? Så att det inte via en attack bara försvinner till cybervärlden.
Någon tog redan upp mobbning i sin blogg som ett cyberhot. Isto föreläste också om konsensus på onsdagen. Många gånger ser man på helt vanliga postninglistor allt annat än konsensus om helt vanliga sakfrågor och samtidigt personliga angrepp på helt sakliga diskussionsforum. Det är så mycket enklare att skriva i ett diskussionsforum eller på sin blogg vad som helst utan att tänka på konsekvenserna. Tänk förr när man skulle skriva en insändare i en tidning; formulera sig, skicka per post och kanske publicerade tidningen det. Helt planerad mobbning med ryktesspridning, bildmanipulering, identitetsstölder är inga ovanliga fenomen bland unga och även bland äldre på nätet.
I veckoartikeln sägs det : ...there are more than one billion active Internet users. Yet despite this explosive growth, we´ve had no formal education about safe behaviour on the Internet, and the security industry has never spoken with one voice. Kanske är det dags att fästa uppmärksamhet vid informationskompetens och mediekompetens, som delvis går in i varandra, som ett led i arbetet mot olika former av cyberhot. Hur söker vi säkert information, hur lagrar vi inforamtion, hurudan information om oss själva sätts ut i de social nätverken, hur beter man sig säkert på nätet, upphovsrätt - ja listan kunde göras lång. Och här har biblioteken en viktig roll tycker jag; att informera och undervisa både i informationskompetens och mediekompetens.
torsdag 12 mars 2009
SL-föreläsningen
Trots förhandsnervositet för det tekniska så gick allt ok. Bilderna lite suddiga och problem med ljudet i början, men när det väl kom igång så gick allt bra. Men lugn och ro behövde man precis som i ett vanligt klassrum. Och med lite mera erfarenhet, så är det säkert enklare att lyssna, se på bilderna och chatta på samma gång. Och med snabbare dator.
Som tur hade jag också kollat lite före den första föreläsningen att Kim samlar ihop oss och visar rätt väg. Precis som i folkskolan på 60-talet när lärarinnan ropade in eleverna när skolklockan var sönder....Tyvärr var det någon försenad elev som inte hade hittat in, som jag stötte på efter föreläsningen.
Så på det hela taget helt ok och definitivt en spännande erfarenhet. Och i vår kurs ett bra
komplement till föreläsningarna på plats i Åbo. Men föredrar att diskutera i ett fysiskt klassrum med identifierbara kurskamrater istället för med avatarer.
Som tur hade jag också kollat lite före den första föreläsningen att Kim samlar ihop oss och visar rätt väg. Precis som i folkskolan på 60-talet när lärarinnan ropade in eleverna när skolklockan var sönder....Tyvärr var det någon försenad elev som inte hade hittat in, som jag stötte på efter föreläsningen.
Så på det hela taget helt ok och definitivt en spännande erfarenhet. Och i vår kurs ett bra
komplement till föreläsningarna på plats i Åbo. Men föredrar att diskutera i ett fysiskt klassrum med identifierbara kurskamrater istället för med avatarer.
söndag 8 mars 2009
Uppgift 9.1 Second Life
Second Life artikeln från Biblioteken.fi av Kim Holmberg summerar vad Second Life är och hur biblioteken kommit med i SL, vad de gör där. Intressant att läsa att Åbo Akademi varit först ute bland universiteten i Finland att utnyttja SL i sin undervisning. Intressant var att läsa om att åsikterna bland studerande som använt SL är delade då det gäller frågan om SL stöder det sociala umgänget mellan studerande och om medstuderande är mera närvarande. Trots att vi på denna kurs har haft mycket kontakt med varandra via olika grupparbeten, via bloggkommentarer osv så saknar jag också den riktigta klassrumskontakten med de andra distans vuxenstuderande. Men som ett komplement till de andra studieformerna vi har haft under de olika kurserna så är SL förträffligt. Att för en föreläsning bara få sitta hemma vid datorn och delta hemifrån är ju lyxigt, att inte behöva resa till Åbo denhär gången.
Artikeln är lättläst och den har ju publicerats i Bibban, Finlands svenska biblioteksföreningens medlemstidningen är 2007. Den ger en grundläggande information för bibliotekarier om SL, så att säga basinformation. SL kan ju ses som en helt ny form för kontakt mellan bibliotekarier runt om i landet, ja runt om hela världen. Och man har en helt ny kanal för kontakt med andra professionella bibliotekarier och kan vara med om att bygga nya verksamhetsformer för biblioteken i webben i den virtuala världen. Här om nånstans får man låta fantasin flöda! Dels har man hittills utnyttjat SL i kontakt med andra bibliotekarier, men allt mer också utvecklar man tjänster och verksamhet för bibliotekens användare.
SL har ju växt otroligt under en relativt kort tidsperiod, såsom det gjort med flere andra sociala medier som kommit ut på marknaden i rätt tidpunkt. Kan SL stå sig i konkurrensen med andra virtuella världar. Och eftersom det är ett relativt litet bolag som står bakom SL, så hur är det med produktutvecklingen, grafik och användbarhet i fortsättningen? Om biblioteket etablerar sig i SL och så kommer någon ny form av virtual värld som blir populärare, hur går det då? Å andra sidan i dessa föränderliga tider ska man väl inte ödsla så mycket energi på tankarna "tänk om, vad händer sen". Beroende på var jag jobbar i framtiden, dvs hurudant bibliotek, så kan jag gott se mig själv vandra omkring i SL och knyta kontakter med andra bibliotekarier.
På tal om föränderliga tider och lättlästa texter. En av de andra texterna i denna modul Metaverse Roadmap Overview var nog allt annat än lättläst men gav en inblick i hur föränderlig den virtuella världen är. Begrepp som virtuella världar, spegelvärldar, lifelogging, augmented reality och metaverse förklaras, även om man kanske inte helt blir på det klara med alla framtidsvisioner och scenarier. Fantasin räcker inte helt enkelt till för att förstå allt vad som finns inom räckhåll då det gäller denna metaverse-världen.
Inom media i Finland har ju SL fått en hel del spaltmetrar denna vinter. Är det så att man först nu fått upp ögonen och presenterar fenomenet för den stora allmänheten? Helsingin Sanomat slog ju stort upp SL i februari på en hel sida. Aktualitetsprogrammet Ajankohtainen kakkonen hade förra tisdagen ett inslag, Virtuaalimaailma valoittaa, om SL som på Areenan finns att ses fram till 2.4.09. Märkte programmet först efteråt, för jag satt ju förstås vid datorn och gjorde uppgifter. Experten som intervjuas i programmet är ju förstås vår lärare Kim, som också intervjuades i Hesaris artikel. Inte alla vuxenstuderande förunnat att ha en verklig SL-expert som lärare på kursen.
Artikeln är lättläst och den har ju publicerats i Bibban, Finlands svenska biblioteksföreningens medlemstidningen är 2007. Den ger en grundläggande information för bibliotekarier om SL, så att säga basinformation. SL kan ju ses som en helt ny form för kontakt mellan bibliotekarier runt om i landet, ja runt om hela världen. Och man har en helt ny kanal för kontakt med andra professionella bibliotekarier och kan vara med om att bygga nya verksamhetsformer för biblioteken i webben i den virtuala världen. Här om nånstans får man låta fantasin flöda! Dels har man hittills utnyttjat SL i kontakt med andra bibliotekarier, men allt mer också utvecklar man tjänster och verksamhet för bibliotekens användare.
SL har ju växt otroligt under en relativt kort tidsperiod, såsom det gjort med flere andra sociala medier som kommit ut på marknaden i rätt tidpunkt. Kan SL stå sig i konkurrensen med andra virtuella världar. Och eftersom det är ett relativt litet bolag som står bakom SL, så hur är det med produktutvecklingen, grafik och användbarhet i fortsättningen? Om biblioteket etablerar sig i SL och så kommer någon ny form av virtual värld som blir populärare, hur går det då? Å andra sidan i dessa föränderliga tider ska man väl inte ödsla så mycket energi på tankarna "tänk om, vad händer sen". Beroende på var jag jobbar i framtiden, dvs hurudant bibliotek, så kan jag gott se mig själv vandra omkring i SL och knyta kontakter med andra bibliotekarier.
På tal om föränderliga tider och lättlästa texter. En av de andra texterna i denna modul Metaverse Roadmap Overview var nog allt annat än lättläst men gav en inblick i hur föränderlig den virtuella världen är. Begrepp som virtuella världar, spegelvärldar, lifelogging, augmented reality och metaverse förklaras, även om man kanske inte helt blir på det klara med alla framtidsvisioner och scenarier. Fantasin räcker inte helt enkelt till för att förstå allt vad som finns inom räckhåll då det gäller denna metaverse-världen.
Inom media i Finland har ju SL fått en hel del spaltmetrar denna vinter. Är det så att man först nu fått upp ögonen och presenterar fenomenet för den stora allmänheten? Helsingin Sanomat slog ju stort upp SL i februari på en hel sida. Aktualitetsprogrammet Ajankohtainen kakkonen hade förra tisdagen ett inslag, Virtuaalimaailma valoittaa, om SL som på Areenan finns att ses fram till 2.4.09. Märkte programmet först efteråt, för jag satt ju förstås vid datorn och gjorde uppgifter. Experten som intervjuas i programmet är ju förstås vår lärare Kim, som också intervjuades i Hesaris artikel. Inte alla vuxenstuderande förunnat att ha en verklig SL-expert som lärare på kursen.
tisdag 3 mars 2009
Övning 8.2. Bibliotek 2.0 förverkligat på olika sätt.
Jag bekantade mig med tre olika bibliotek. Det första var The University of Saskatchewan Library och deras RSS-beställningsmöjlighet till olika tidskrifter och databaser. Har redan märkt att har biblioteket på sin webbsida en bra slogan så är jag nästan redan såld för det biblioteket, de har åtminstone funderat på sin målsättning. Deras låter Engage, enlighten, explore at your library. Nice! På ett mycket åskådligt sätt kan man välja att plocka bland titlar på tidskrifter som man vill börja beställa RSS-flöden på. Men också enligt vem som publicerar kan man gå in och välja. Då jag jobbat på två små specialbibliotek inom områden där det inte (tillsvidare) publiceras så många elektroniska tidskrifter, så har en sådan här verksamhetsform inte ännu varit aktuell. Men jag ser verkligen nyttan av att åt kunden plocka fram i framtiden de tidskrifter som ger möjlighet till RSS. Målet skulle vara att göra informationen mera tillgänglig åt kunden.
Det andra jag valde var en skolblogg MabryOnline för Mabry Middle School. Tyvärr har sidan och bloggarna inte uppdaterats sedan 2007, så man vet inte vad som hänt - har bloggarna flyttat någon annanstans eller? Men iden att i en skola ha bloggande lärare, finns det månne redan på någon gymnasieskolas webbsida i Finland? Mycket informativ kunde det vara och nytt!
Under kursens gång har jag flere gånger sett bloggens möjligheter för biblioteken, också för små bibliotek och för specialbibliotek. Och desstuom för arkiv och muséer, eftersom ABM-samarbete ligger mig varmt om hjärat.
En blogg gör servicen mera personlig på ett bibliotek. Jag kunde tänka mig att använda bloggen för både marknadsföring och för att ta fram olika källor och nyheter (t.ex i ett släktforskningsbibliotek).
Ett yrkeshögskolebibliotek med klara rediga webbsidor är Kymenlaakson ammattikorkeakoulus bibliotek också med biblioteksblogg. Ett museums webbsida och blogg jag råkade hitta på jobbet idag var Sörmlandsmuseum , som har verkligen lockande webbsidor. De har gett sju historieintresserade ungdomar möjlighet att blogga på Youthood om ämnen som har med historia att göra. Något för bibliotek?? Ja bara fantasin finns så är vad som helst möjligt!
Det tredje jag valde var flickr och Bibliotek 2.0. Just det nätverket kom till, startat av två bibliotekarier, vid en workshop vid Tekniska högskolan i Blekinge år 2006. På flickr har man sedan satt bilder av och omkring nätverket. På nätverkets webbsida finns många intressanta diskussioner kring ämnet Bibliotek 2.0. Bland annat har Jonas Fransson ett inlägg år 2006
Hänger bibliotek 2.0 och web 2.0 ihop.?De tretton responserna är värda att läsa med tanke på veckans ämne.
Man har alltså kombinerat ett nätverk med att sätta bilder från en workshop. Då vi ordnar föredrag, seminarier -varför inte använda en bild publiceringskanal såsom flickr. Tänk att från släktforskningsdagar ha bilder, videoklipp kombinerat med en webbsida. Denhär formens Bibliotek 2.0 synliggörande är kanske lite mera tidskrävande än t.ex bloggar.
Och egentligen är ju huvudsaken att man börjar med något. Bloggar kanske är ett av de lättaste.
Kan inte låta bli att hänvisa till ett av biblioteken som vi hade som exempel i vår pp-presentation med Marina; Topeka & Shawnee County Public Library med mottot Your place. Stories you want, information you need and connection you seek. Gillar mottot verkligen!
Kolla från första sidan länkarna Gallery och Teens. Sidorna har många föreverklingsbara idéer i biblioteksverksamhet.
David Lee King jobbar på det biblioteket, och här hans råd gällande bloggar, Digital branch style guide, innehåller många bra tips för bibliotekarier.
Modul 8 avklarad. Intressanta artiklar och uppgifter. Åter igen massor med i bagaget(idéer,tankar och intryck) för fortsatt färd bland bibliotek och arkiv!
Det andra jag valde var en skolblogg MabryOnline för Mabry Middle School. Tyvärr har sidan och bloggarna inte uppdaterats sedan 2007, så man vet inte vad som hänt - har bloggarna flyttat någon annanstans eller? Men iden att i en skola ha bloggande lärare, finns det månne redan på någon gymnasieskolas webbsida i Finland? Mycket informativ kunde det vara och nytt!
Under kursens gång har jag flere gånger sett bloggens möjligheter för biblioteken, också för små bibliotek och för specialbibliotek. Och desstuom för arkiv och muséer, eftersom ABM-samarbete ligger mig varmt om hjärat.
En blogg gör servicen mera personlig på ett bibliotek. Jag kunde tänka mig att använda bloggen för både marknadsföring och för att ta fram olika källor och nyheter (t.ex i ett släktforskningsbibliotek).
Ett yrkeshögskolebibliotek med klara rediga webbsidor är Kymenlaakson ammattikorkeakoulus bibliotek också med biblioteksblogg. Ett museums webbsida och blogg jag råkade hitta på jobbet idag var Sörmlandsmuseum , som har verkligen lockande webbsidor. De har gett sju historieintresserade ungdomar möjlighet att blogga på Youthood om ämnen som har med historia att göra. Något för bibliotek?? Ja bara fantasin finns så är vad som helst möjligt!
Det tredje jag valde var flickr och Bibliotek 2.0. Just det nätverket kom till, startat av två bibliotekarier, vid en workshop vid Tekniska högskolan i Blekinge år 2006. På flickr har man sedan satt bilder av och omkring nätverket. På nätverkets webbsida finns många intressanta diskussioner kring ämnet Bibliotek 2.0. Bland annat har Jonas Fransson ett inlägg år 2006
Hänger bibliotek 2.0 och web 2.0 ihop.?De tretton responserna är värda att läsa med tanke på veckans ämne.
Man har alltså kombinerat ett nätverk med att sätta bilder från en workshop. Då vi ordnar föredrag, seminarier -varför inte använda en bild publiceringskanal såsom flickr. Tänk att från släktforskningsdagar ha bilder, videoklipp kombinerat med en webbsida. Denhär formens Bibliotek 2.0 synliggörande är kanske lite mera tidskrävande än t.ex bloggar.
Och egentligen är ju huvudsaken att man börjar med något. Bloggar kanske är ett av de lättaste.
Kan inte låta bli att hänvisa till ett av biblioteken som vi hade som exempel i vår pp-presentation med Marina; Topeka & Shawnee County Public Library med mottot Your place. Stories you want, information you need and connection you seek. Gillar mottot verkligen!
Kolla från första sidan länkarna Gallery och Teens. Sidorna har många föreverklingsbara idéer i biblioteksverksamhet.
David Lee King jobbar på det biblioteket, och här hans råd gällande bloggar, Digital branch style guide, innehåller många bra tips för bibliotekarier.
Modul 8 avklarad. Intressanta artiklar och uppgifter. Åter igen massor med i bagaget(idéer,tankar och intryck) för fortsatt färd bland bibliotek och arkiv!
måndag 2 mars 2009
Övning 8.1 Veckoartiklen
Modul 8:s texter är alla intressanta och läsvärda. Jag kom hem ikväll efter att ha varit på resandefot sedan fredagmorgon klockan sex då jag åkte till jobbet. Och efter ett intensivt veckoslut i Sverige med massor av upplevelser av annat slag så lyckas texterna engagera och inspirera mig.
Under kursens gång har jag flere gånger stött på bloggdiskussioner om ämnet Bibliotek 2.0, tagit del av flere bibliotekariers tankar kring ämnet, läst artiklar och inlägg. Därför kändes denhär modulens artikler mycket rätta och bra. Kimmo Tuominens artikel hade vi i en tidigare modul, men den säger så mycket mera nu, med lite erfarenhet av Web 2.0 verktyg och den interaktiva webben. Jack M Maness konstaterar mycket bra i sin artikel It rests on the foundation of libraries as a community service, but understands that as communities change, libraries must not only change with them, they must allow users to change the library. Ja, det är just förändringarnas vindar som blåser i 2000-talets bibliotek, förändringar på många nivårer både vad gäller service, informationssökningar, informationstjänster, personal och användare
De mångar artiklarna i denna modul ger ju också otroligt bra litteraturhänvisningar.
Veckoartiklen Library 2.0 Service for the next-generation library hör definitivt till en av de bästa under denhär kursen. Den förklarar på ett lättfattligt sätt vad Bibliotek 2.0 är - vad gäller förändringen, ja vad består det nya biblioteket av. Det väsentliga, hjärtat i Bibliotek 2.0, är den användarcentrerade förändringen, hur kunden/användaren tas med på ett helt nytt sätt.
En annan fråga är hur nå den långa svansen, personer som inte använder biblioteket.
På den ort där jag bor, finns biblioteket mitt i byn kan man säga. Varje dag går en hel del ungdomar i högstadie- och gymnasieålder förbi biblioteket, då de går till bussarna. Hur många tror ni går till bibban, och om de går ser man dem som en potential kundgrupp eller som störande kunder. Och hur många går till bibban för att få material till sina projekt? För den här målgruppen skulle nog Bibliotek 2.0 tankegångar ge otroligt mycket! Jag är säker på att med ganska enkla medel och projekt kunde man nå dessa ungdomar, och framförallt med rätt attityd.
Jag gick en gång under början av studierna in och frågade vilka databaser finns tillgängliga i bibban, kommer jag in på Nelli t.ex, jag fick till svar att de inte vet vilka databaser som är tillgängliga och ingen sa att de kunde ta reda på det åt mig heller......
Det som artikeln också gav var insikten att Bibliotek 2.0 nädvändigtvis inte behöver betyder en massa teknik, man kan börja med det fysiska biblioteket. Huvudsaken är att man når kunden genom någon serviceform, tar med kunden i ny sorts dialog och utvecklandet av tjänster och service, samt evaluerar kontinuerligt de tjänster man har, både gamla och nya.
Då vi fick ett nytt fint modernt bibliotek i centrum av Lojo (dit det är 10 km) för bara några år sedan och det fina nya biblioteket behövde personalresurser, så resulterade det i att vårt lokalbibliotek i Virkby skar ner på öppethållningstiderna. Man slopade helt enkelt lördagsöppet, vilket gör att jag som är en pendlare(och det är mången annan också på vår ort) och kommer sent hem vardagskvällarna knappast aldrig besöker den lokala bibban mera. Så bibban mistade en del av sina gamla kunder och här hjälpte ju inte användarnas protester
Artikeln är skriven i positiv anda med inspiration för biblioteken. Bibliotek 2.0 behöver inte betyda så invecklade och svåra koncept. Och denhär artikeln skulle man gott kunna rekommendera åt någon som på ett bibliotek är negativt inställd till Bibliotek 2.0.
Any service, physical or virtual, that successfully reaches users, is evaluated frequently, and makes use of customer input is a Library 2.0 service. Even older, traditional services can be Library 2.0 if criteria are met. Similarly, being new is not enough to make a service Library 2.0. skriver artikelförfattarna och det här tror jag att många bibliotekarier inte ens tänkt på. För många är Bibliotek 2.0 en massa teknik och man tänker inte på att man kan börja med små enkla saker först, innan man tar med webb 2.0 teknik. Och att man borde också ser över de tjänster som man redan har, hur kunde de göras mera Bibliotek 2.0-aktiga.
I slutet av artikeln fanns flere bra länkar både till artiklar och bloggar.
I början av kursen funderade jag varför just Bibliotek 2.0 kommer först senare i kursen och inte till först, men nu förstår jag. När man vi nu läst om bloggar, wikin , folksonomier, sociala nätverk mm så är det också lättare att förstå hela Bibliotek 2.0. filosofin.
Under kursens gång har jag flere gånger stött på bloggdiskussioner om ämnet Bibliotek 2.0, tagit del av flere bibliotekariers tankar kring ämnet, läst artiklar och inlägg. Därför kändes denhär modulens artikler mycket rätta och bra. Kimmo Tuominens artikel hade vi i en tidigare modul, men den säger så mycket mera nu, med lite erfarenhet av Web 2.0 verktyg och den interaktiva webben. Jack M Maness konstaterar mycket bra i sin artikel It rests on the foundation of libraries as a community service, but understands that as communities change, libraries must not only change with them, they must allow users to change the library. Ja, det är just förändringarnas vindar som blåser i 2000-talets bibliotek, förändringar på många nivårer både vad gäller service, informationssökningar, informationstjänster, personal och användare
De mångar artiklarna i denna modul ger ju också otroligt bra litteraturhänvisningar.
Veckoartiklen Library 2.0 Service for the next-generation library hör definitivt till en av de bästa under denhär kursen. Den förklarar på ett lättfattligt sätt vad Bibliotek 2.0 är - vad gäller förändringen, ja vad består det nya biblioteket av. Det väsentliga, hjärtat i Bibliotek 2.0, är den användarcentrerade förändringen, hur kunden/användaren tas med på ett helt nytt sätt.
En annan fråga är hur nå den långa svansen, personer som inte använder biblioteket.
På den ort där jag bor, finns biblioteket mitt i byn kan man säga. Varje dag går en hel del ungdomar i högstadie- och gymnasieålder förbi biblioteket, då de går till bussarna. Hur många tror ni går till bibban, och om de går ser man dem som en potential kundgrupp eller som störande kunder. Och hur många går till bibban för att få material till sina projekt? För den här målgruppen skulle nog Bibliotek 2.0 tankegångar ge otroligt mycket! Jag är säker på att med ganska enkla medel och projekt kunde man nå dessa ungdomar, och framförallt med rätt attityd.
Jag gick en gång under början av studierna in och frågade vilka databaser finns tillgängliga i bibban, kommer jag in på Nelli t.ex, jag fick till svar att de inte vet vilka databaser som är tillgängliga och ingen sa att de kunde ta reda på det åt mig heller......
Det som artikeln också gav var insikten att Bibliotek 2.0 nädvändigtvis inte behöver betyder en massa teknik, man kan börja med det fysiska biblioteket. Huvudsaken är att man når kunden genom någon serviceform, tar med kunden i ny sorts dialog och utvecklandet av tjänster och service, samt evaluerar kontinuerligt de tjänster man har, både gamla och nya.
Då vi fick ett nytt fint modernt bibliotek i centrum av Lojo (dit det är 10 km) för bara några år sedan och det fina nya biblioteket behövde personalresurser, så resulterade det i att vårt lokalbibliotek i Virkby skar ner på öppethållningstiderna. Man slopade helt enkelt lördagsöppet, vilket gör att jag som är en pendlare(och det är mången annan också på vår ort) och kommer sent hem vardagskvällarna knappast aldrig besöker den lokala bibban mera. Så bibban mistade en del av sina gamla kunder och här hjälpte ju inte användarnas protester
Artikeln är skriven i positiv anda med inspiration för biblioteken. Bibliotek 2.0 behöver inte betyda så invecklade och svåra koncept. Och denhär artikeln skulle man gott kunna rekommendera åt någon som på ett bibliotek är negativt inställd till Bibliotek 2.0.
Any service, physical or virtual, that successfully reaches users, is evaluated frequently, and makes use of customer input is a Library 2.0 service. Even older, traditional services can be Library 2.0 if criteria are met. Similarly, being new is not enough to make a service Library 2.0. skriver artikelförfattarna och det här tror jag att många bibliotekarier inte ens tänkt på. För många är Bibliotek 2.0 en massa teknik och man tänker inte på att man kan börja med små enkla saker först, innan man tar med webb 2.0 teknik. Och att man borde också ser över de tjänster som man redan har, hur kunde de göras mera Bibliotek 2.0-aktiga.
I slutet av artikeln fanns flere bra länkar både till artiklar och bloggar.
I början av kursen funderade jag varför just Bibliotek 2.0 kommer först senare i kursen och inte till först, men nu förstår jag. När man vi nu läst om bloggar, wikin , folksonomier, sociala nätverk mm så är det också lättare att förstå hela Bibliotek 2.0. filosofin.
Närstudieträff
Det blev en kort närstudieträff, eftersom jag var på plats bara på fredag och sen åkte till Sverige. Missade således lördagens diskussioner, men har fått "rapport" av Marina. Ikväll hemkommen från Sverige, har jag också kollat kommentarerna till vår pp-presentation på Jaiku.
Jaiku var en intressant bekantskap, men det tog en stund innan man kunde koppla bort ljudet av tangentknapprande när man själv höll sin presentation. Dessutom var man ju nyfiken på hurudana kommentarer man fått. Jag har hållit en del föreläsningar om att börja släktforska och om släktforskning och Internet, men att hålla något åt expertåhörare, som ni är är alltid lite extra spännande.
En sak jag saknat under vår kurshelhet sedan hösten 2007 är kontakten med er andra vuxenstuderande. Man känner inte ens igen alla som är med på kursen, när vi också varit indelade i olika grupper. Vi har diskuterat på Moodle, vilket varit helt bra, och efter denna kurs kan vi också göra det i olika sociala medier :-) .Närstudieträffarna är dock ofta så intensiva och fulla med program och det inte blir tid över för annan diskussion i anslutning till studierna ; praktikplatser och erfarenheterna av dessa, hur man upplevt studierna - har man haft nytta av dem i jobbet osv. Tyvärr har vi inte flere närtudieträffar under vårens gång och nästa gång vi träffas är det höst. Men kanske får vi ta det då?
Jaiku var en intressant bekantskap, men det tog en stund innan man kunde koppla bort ljudet av tangentknapprande när man själv höll sin presentation. Dessutom var man ju nyfiken på hurudana kommentarer man fått. Jag har hållit en del föreläsningar om att börja släktforska och om släktforskning och Internet, men att hålla något åt expertåhörare, som ni är är alltid lite extra spännande.
En sak jag saknat under vår kurshelhet sedan hösten 2007 är kontakten med er andra vuxenstuderande. Man känner inte ens igen alla som är med på kursen, när vi också varit indelade i olika grupper. Vi har diskuterat på Moodle, vilket varit helt bra, och efter denna kurs kan vi också göra det i olika sociala medier :-) .Närstudieträffarna är dock ofta så intensiva och fulla med program och det inte blir tid över för annan diskussion i anslutning till studierna ; praktikplatser och erfarenheterna av dessa, hur man upplevt studierna - har man haft nytta av dem i jobbet osv. Tyvärr har vi inte flere närtudieträffar under vårens gång och nästa gång vi träffas är det höst. Men kanske får vi ta det då?
måndag 23 februari 2009
Uppgift 6.2 Sociala nätverk
Jag surfade lite runt på de olika sociala nätverkens sidor som var föreslagna i veckouppgiften. För en totalt oerfaren social "nätverkare" så var det nog inte lätt att komma in i de olika nätverkens uppbyggnad. De flesta kräver ju registrering för att öppna sig helt för en användare. Eftersom jag nu registrerat mig under kursen i en hel del (senast i dag i Jaiku) så valde jag att inte registrera mig i något av de nätverk som föreslogs, utan bekantade mig med dem utan registrering. Och en del kräver ju registrering för att överhuvudtaget komma in i dem och bekanta sig med dem. Dessutom kräver ju användningen av de olika sociala nätverken övning för att förstå hur de är uppbyggda och hur de fungerar, vilken nytta man kan ha av dem i bibliotekssyfte osv. Och lära sig detta tar tid.
YouTube är ju ett socialt nätvek som det är ganska lätt att söka i, men tyvärr gav sökorden library och bibliotek också många träffar som inte var aktuella med just denhär uppgiften. Precis som ett par andra kursdeltagare bloggat om.
Kollade också upp det finländska sociala nätverket IRC-Galleria. Fick inga träffar med sökordet bibliotek i sökrutan yhteisöt, däremot flere träffar med ordet kirjasto. Många av grupperna har inte många medlemmar, finns det inget intresse av bibliotek på IRC-Galleria eller kan man bara inte marknadsföra sig?? Eller är IRC-Galleria inte det rätta forumet för biblioteken. Kanske jag som icke-registrerad användare inte heller riktigt fatta söklogiken - allt är möjligt.
Koivukylän-kirjasto var ett bibliotek som fanns på IRC-Galleria och på sidan fanns en link till bibliotekets webbsida. Och sloganen "Jos et mene baariin vaihtoehtona on kirjasto" finns också på sidan i IRC-Galleria......hm??! Vilken målgrupp vill man nå med den meningen? Communityn har inte många medlemmar och den som är "ylläpitäjä" för just den communityn har också egna privata bilder på sin sida.
Jag fick också upp ett bibliotek Elävä kirjasto, som är en del av ett projekt som riktar sig inom ungdomsarbete, riktar sig till skolor, församlingar, samfund, bibliotek. Man har som uppgift att minska på fördomar och istället för att låna böcker lånar man ut människor för diskussion. Alltså inte bibliotek i den mening vi skall utforska, men intressant ändå är användningen av ordet kirjasto.
Med tanke på hur stort och populärt bland ungdomarna under 20 IRC-galleria är, så tycker jag att biblioteken verkligen inte utnyttjat just detta sociala nätverk. Kanske hänger det ihop med att man skall registrera sig med bilder, kommentera bilder och i finländska bibliotek är vi kanske inte så bra på att visualisera vårt fysiska bibliotek och våra samlingar. Å andra sidan ställs man inför det faktum att flere bibliotek ännu har i sina ordningsregler att man inte får utnyttja bibliotekets datorer för att vara på t.ex Facebook eller IRC-Galleria. Även bibliotek som används nästan enbart av ungdomar t.ex läroanstalters bibliotek. Det betyder ju att man sänder ut lite konstiga budskap, å andra sidan är väl just inte dessa bibliotek i sociala nätverk. För man kan ju inte förespråka att man skall vara där kunderna är om man samtidigt inte kan använda kunddatorer till just sociala nätverk, eller? Eller har bibliotek med sådana regler fördomar mot sociala nätverk, eller bara strikta säkerhetsregler?
En närvaro i ett socialt nätverk kräver ju arbetsinsats av personal eller någon i personalen och övning i att använda forumet på bästa sätt för biblioteket. Sidorna ska uppdateras och hållas aktuella, det får inte vara ett mål att man bara ska vara närvarande i sociala nätverk. Av biblioteken krävs innovation och nya tankar för att hitta de lämpliga formerna av närvaro i de olika sociala nätverken. Och det som passar för ett bibliotek är kanska inte lämpligt och en bra lösning för ett annat bibliotek (allmänna bibliotek -specialbibliotek). Själv skulle jag också föredra att man som bibliotekarie håller de professionella och personliga sidorna definitivt åtskills i sociala nätverken.
En fråga som jag också ställt mig är hur ska biblioteket kunna välja vilket socialt nätverk de ska vara med i, när utbudet är stort. Det kvalitativa nätverket eller det kvantitativa(populärast, mest användare)? Och även om jag inte personligen är enbart positivt inställd till bibliotekens närvaro i olika sociala nätverk, har vi råd att inte gå med vad betyder det på längre sikt om vi helt lämnar oss utanför? Just för att en stor grupp potentiella biblioteksanvändare rör sig i dem och den gruppen bara växer.
Biblioteken som funderar på att gå med i olika sociala nätverk har ju stor nytta av omvärldsbevakning, se och följa med hur har andra bibliotek gjort, hur fungerar deras profiler, vad är bra och innovativt, hur ser nya lösningar ut. Och då tänker jag också på idéer utanför landets geogafiska gränser.
YouTube är ju ett socialt nätvek som det är ganska lätt att söka i, men tyvärr gav sökorden library och bibliotek också många träffar som inte var aktuella med just denhär uppgiften. Precis som ett par andra kursdeltagare bloggat om.
Kollade också upp det finländska sociala nätverket IRC-Galleria. Fick inga träffar med sökordet bibliotek i sökrutan yhteisöt, däremot flere träffar med ordet kirjasto. Många av grupperna har inte många medlemmar, finns det inget intresse av bibliotek på IRC-Galleria eller kan man bara inte marknadsföra sig?? Eller är IRC-Galleria inte det rätta forumet för biblioteken. Kanske jag som icke-registrerad användare inte heller riktigt fatta söklogiken - allt är möjligt.
Koivukylän-kirjasto var ett bibliotek som fanns på IRC-Galleria och på sidan fanns en link till bibliotekets webbsida. Och sloganen "Jos et mene baariin vaihtoehtona on kirjasto" finns också på sidan i IRC-Galleria......hm??! Vilken målgrupp vill man nå med den meningen? Communityn har inte många medlemmar och den som är "ylläpitäjä" för just den communityn har också egna privata bilder på sin sida.
Jag fick också upp ett bibliotek Elävä kirjasto, som är en del av ett projekt som riktar sig inom ungdomsarbete, riktar sig till skolor, församlingar, samfund, bibliotek. Man har som uppgift att minska på fördomar och istället för att låna böcker lånar man ut människor för diskussion. Alltså inte bibliotek i den mening vi skall utforska, men intressant ändå är användningen av ordet kirjasto.
Med tanke på hur stort och populärt bland ungdomarna under 20 IRC-galleria är, så tycker jag att biblioteken verkligen inte utnyttjat just detta sociala nätverk. Kanske hänger det ihop med att man skall registrera sig med bilder, kommentera bilder och i finländska bibliotek är vi kanske inte så bra på att visualisera vårt fysiska bibliotek och våra samlingar. Å andra sidan ställs man inför det faktum att flere bibliotek ännu har i sina ordningsregler att man inte får utnyttja bibliotekets datorer för att vara på t.ex Facebook eller IRC-Galleria. Även bibliotek som används nästan enbart av ungdomar t.ex läroanstalters bibliotek. Det betyder ju att man sänder ut lite konstiga budskap, å andra sidan är väl just inte dessa bibliotek i sociala nätverk. För man kan ju inte förespråka att man skall vara där kunderna är om man samtidigt inte kan använda kunddatorer till just sociala nätverk, eller? Eller har bibliotek med sådana regler fördomar mot sociala nätverk, eller bara strikta säkerhetsregler?
En närvaro i ett socialt nätverk kräver ju arbetsinsats av personal eller någon i personalen och övning i att använda forumet på bästa sätt för biblioteket. Sidorna ska uppdateras och hållas aktuella, det får inte vara ett mål att man bara ska vara närvarande i sociala nätverk. Av biblioteken krävs innovation och nya tankar för att hitta de lämpliga formerna av närvaro i de olika sociala nätverken. Och det som passar för ett bibliotek är kanska inte lämpligt och en bra lösning för ett annat bibliotek (allmänna bibliotek -specialbibliotek). Själv skulle jag också föredra att man som bibliotekarie håller de professionella och personliga sidorna definitivt åtskills i sociala nätverken.
En fråga som jag också ställt mig är hur ska biblioteket kunna välja vilket socialt nätverk de ska vara med i, när utbudet är stort. Det kvalitativa nätverket eller det kvantitativa(populärast, mest användare)? Och även om jag inte personligen är enbart positivt inställd till bibliotekens närvaro i olika sociala nätverk, har vi råd att inte gå med vad betyder det på längre sikt om vi helt lämnar oss utanför? Just för att en stor grupp potentiella biblioteksanvändare rör sig i dem och den gruppen bara växer.
Biblioteken som funderar på att gå med i olika sociala nätverk har ju stor nytta av omvärldsbevakning, se och följa med hur har andra bibliotek gjort, hur fungerar deras profiler, vad är bra och innovativt, hur ser nya lösningar ut. Och då tänker jag också på idéer utanför landets geogafiska gränser.
onsdag 18 februari 2009
Uppgift 6.1. Libraries and Facebook
Artikeln bygger på Lassie-projektets erfarenheter av Facebook under tiden mars 2007-januari 2008, då Facebooks popularitet ökade explosionsartat i Storbritanninen. Artikeln är lite tudelad, tycker jag. Man redogör för vilken nytta både bibliotek och bibliotekarier har av Facebook, och vad man bör tänka på. Men går i slutet t.ex in för goda råd för bibliotekarier som vill ansluta sig till Facebook, men mera med tanke på om en bibliotekarie ansluter sig privat. Jag saknar råd i artikeln eller från projektet vad bibliotek bör tänka på om de går med i Facebook. Man konstaterar dock i slutet av artikeln, att man inte haft möjlighet till detta i just dethär projekt pg.a. tidsbrist.
Just i dethär Lassie-projektet har man gått lite annorlunda tillväga, man baserar erfarenheterna på litteraturen och på erfarenheter som bygger på bibliotekarier som använt Facebook. Man har alltså inte byggt upp en bibliotekssida i Facebook. Målet för projektet var att undersöka användningen av biblioteksrelaterade applikationer på Facebook och ge rekommendationer hur bibliotek kan använda Facebook.
I litteraturöversikten i undersökningen refererar man till faktorer som bibliotekarier reflekterat över, alltså bibliotekarier som använt Facebook. Sådana faktorer var bl.a säkerhetsfrågor, Facebooks kommersialism, hur få tid att lära sig använda sociala nätverk för att få det mesta ut av dem. Litteraturöversikten över gjorda undersökningar gav delade åsikter. Man refererar också över projektmedlemmarnas erfarenheter av Facebook och man berättar om några grupper på Facebook för bibliotekarier samt om applikationer(Apps) som är bra för bibliotek.
Efersom jag inte är på Facebook, bara följt med vid sidan om vad mina barn gör där och hur deras sidor ser ut, så har jag ingen egen erfarenhet av detta sociala nätverk.
Biblioteksapplikationerna var för mig nya och gav värdefull kunskap. Annars var det en hel del allmänna saker som kom fram om Facebook. Men som sagt saknade jag konkreta förslag för hur bibliotek kan marknadsföra sig via Facebook och vad de bör tänka på. Lite mera glöd, innovation och iver i artikeln, för vad detta social nätverk ger möjlighet till och innebär för bibliotek, saknade jag också.
Just i dethär Lassie-projektet har man gått lite annorlunda tillväga, man baserar erfarenheterna på litteraturen och på erfarenheter som bygger på bibliotekarier som använt Facebook. Man har alltså inte byggt upp en bibliotekssida i Facebook. Målet för projektet var att undersöka användningen av biblioteksrelaterade applikationer på Facebook och ge rekommendationer hur bibliotek kan använda Facebook.
I litteraturöversikten i undersökningen refererar man till faktorer som bibliotekarier reflekterat över, alltså bibliotekarier som använt Facebook. Sådana faktorer var bl.a säkerhetsfrågor, Facebooks kommersialism, hur få tid att lära sig använda sociala nätverk för att få det mesta ut av dem. Litteraturöversikten över gjorda undersökningar gav delade åsikter. Man refererar också över projektmedlemmarnas erfarenheter av Facebook och man berättar om några grupper på Facebook för bibliotekarier samt om applikationer(Apps) som är bra för bibliotek.
Efersom jag inte är på Facebook, bara följt med vid sidan om vad mina barn gör där och hur deras sidor ser ut, så har jag ingen egen erfarenhet av detta sociala nätverk.
Biblioteksapplikationerna var för mig nya och gav värdefull kunskap. Annars var det en hel del allmänna saker som kom fram om Facebook. Men som sagt saknade jag konkreta förslag för hur bibliotek kan marknadsföra sig via Facebook och vad de bör tänka på. Lite mera glöd, innovation och iver i artikeln, för vad detta social nätverk ger möjlighet till och innebär för bibliotek, saknade jag också.
Facebook-på tapeten igen
I dagens Helsingin Sanomat finns en artikel Facebookin käyttöehdot nostivat jälleen kohun där underrubriken lyder Internetin sosiaalisten verkostojen oikeudet hakevat muotoaan. Artikeln i tidningen är lite längre än i nätversionen.
Enligt artikeln har Facbook ca 175 miljoner aktiva medlemmar och är troligen den populäraste sajten. I en av de kommande modulerna ska vi kolla olika tjänsters användaravtal så här lite försmak till den diskussionen. Och i den modul vi har denna vecka ska vi ju kolla vd biblioteken gör i de olika sociala nätverken.
I artikeln kan man läsa följande: Internetpalveluiden käyttöehdot jäävät tyypillisesti lukematta palveluiden käyttäjiltä. Myös Facebookin käyttöehtoihin tehty muutos oli jäädä huomioitta ennen kuin kuluttajansuoja-asioihin keskittynyt verkkosivusto nosti sen esille. I detta aktuell fall har Facebook gått och ändrat andvändar avtalet så att det ger möjlighet att Facebook kan använda dina uppgifter även efter att du avslutat ditt konto.
Enligt artikeln har Facbook ca 175 miljoner aktiva medlemmar och är troligen den populäraste sajten. I en av de kommande modulerna ska vi kolla olika tjänsters användaravtal så här lite försmak till den diskussionen. Och i den modul vi har denna vecka ska vi ju kolla vd biblioteken gör i de olika sociala nätverken.
I artikeln kan man läsa följande: Internetpalveluiden käyttöehdot jäävät tyypillisesti lukematta palveluiden käyttäjiltä. Myös Facebookin käyttöehtoihin tehty muutos oli jäädä huomioitta ennen kuin kuluttajansuoja-asioihin keskittynyt verkkosivusto nosti sen esille. I detta aktuell fall har Facebook gått och ändrat andvändar avtalet så att det ger möjlighet att Facebook kan använda dina uppgifter även efter att du avslutat ditt konto.
måndag 16 februari 2009
Delicious-kontot
Har nu registrerat mig i Delicious http://delicious.com/Nillape och skapat en beställning på informationssökning och tiedonhaku, nu till att börja med. Tills jag kommer underfund med hur det hela fungerar. I flere blogginlägg har jag läst hur lätt ni andra tyckte det var, att registrera sig, göra beställning osv. ja att överhuvudtaget använda Delicious. Kanske jag tycker likadant en dag, men idag kändes det nog allt annat än lätt. Suck! Man borde ha någon bredvid sig som förklarar de olika funktionerna så där "rautalangasta väännettynä", enkelt och lättfattligt vad de innebär. Men man lär väl sig, även som medelålders vuxenstuderande, men det tar lite mer tid.
Jag har nu under en månads tid under kurssuppgifterna registrerat mig fler ställen på nätet, än någonsin tidigare, så ni förstår att jag är nybörjare.
Jag har nu under en månads tid under kurssuppgifterna registrerat mig fler ställen på nätet, än någonsin tidigare, så ni förstår att jag är nybörjare.
söndag 15 februari 2009
Kursens bloggar
En del har redan bloggat följande moduls text, medan jag kämpar ännu på med modul fem. Läste alla texter i modulen fem ikväll, även veckoartikeln.
Veckans kvällar har varit fylld av allt annat än studier (möten, dotterns gamlasdans mm), även om jag försöker dagligen gå in och läsa andras bloggar.
Delicious får bli till i morgon kväll, även om jag försökt undvika min vanliga studievana under denna kurs, att lämna "uppgiftsinlämnande" till sista kvällen. Såg att gruppmedlemmarna i grupp fem skrivit på vår wikin, ska försöka hinna skriva på den också imorgon. Marina och jag träffades på tisdagen och diskuterade vårt "stora"arbete, vi kom åtminstone en bit på vägen.
Vi är 31 på kursen och enligt deltagarförteckningen på Moodle så är det en som inte varit inne på jättelänge, så jag borde ha 29 bloggar förutom min egen,men jag har bara 28. Jag saknar länken till en av kursedeltagarnas bloggar, nämligen Jan N:s.
Veckans kvällar har varit fylld av allt annat än studier (möten, dotterns gamlasdans mm), även om jag försöker dagligen gå in och läsa andras bloggar.
Delicious får bli till i morgon kväll, även om jag försökt undvika min vanliga studievana under denna kurs, att lämna "uppgiftsinlämnande" till sista kvällen. Såg att gruppmedlemmarna i grupp fem skrivit på vår wikin, ska försöka hinna skriva på den också imorgon. Marina och jag träffades på tisdagen och diskuterade vårt "stora"arbete, vi kom åtminstone en bit på vägen.
Vi är 31 på kursen och enligt deltagarförteckningen på Moodle så är det en som inte varit inne på jättelänge, så jag borde ha 29 bloggar förutom min egen,men jag har bara 28. Jag saknar länken till en av kursedeltagarnas bloggar, nämligen Jan N:s.
Veckoartikel: Tagging och folksonomier
Jag hade under veckan läst en del av era andras bloggar om veckoartikeln, så jag hade ju en viss förhandsinställning. Jakob Voss´artikel "Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of Manual Indexing?" var verkligen inte en lättläst artikel. Särskilt kapitlet om forskning som gjorts, med alla sina hänvisningar, var ju inte lätt att ta till sig. Å andra sidan finns ju sedan åtminstone en bra litteraturlista i slutet av artikeln, om man behöver samlad information om forskning i ämnet. Amanda Etches-Johnsons artikel i denna moduls texter var betydligt lättlästare för en nybörjare i ämnet, som jag är.
Voss beskriver i sin artikel hur indexeringsprocessen går till. Indexeringsprocesser med kontrollerad vokabulär har ju som han nämner existerat inom biblioteken i över hundra år och man har utvecklat dem och studerat dem. Folksonomier är ett "ungt" fenomen som ännu trampar i barnskorna, och jag är säker på att såväl vi som professionellt jobbar med indexering(på bibliotek och arkiv) som informationssökare på Internet, kommer att få se en otrolig utveckling ske de närmaste decennierna. En utveckling där folksonomier och kontrollerad indexering kommer att ha nytta av varandra och dra nytta av varandra, komplettera varandra istället för att utesluta varandra. Och som Voss nämner kommer innovationer och förbättringar att utvecklas, för tagging och folksonomier är inte kortvariga trender. Han pekar också på forskingsområden inom ämnet.
För mig är taggning och folksonomier nya fenomen , även om jag hört talas om dem och läst om dem. Voss´artikel gav dock en slags grundinformation om fenomenet och han tog upp fenomenet från flere synvinklar. Och som han säger i abstraktet ger artikeln en överblick av trenderna i manuell indexering på webben.
Han skriver om fyra användarroller som bör särskiljas: resource author, resource collector, indexer or tagger och searcher och att i de flesta system går rollerna in i varandra.
Faktum är ju att alla är inte lika bra indexerare det må vara fråga om professionella indexerare som använder kontrollerad vokabulär eller en vanligt Internetanvändare som taggar. Och amatörer och proffs kan i folksonomier och taggning förena sin kunskap och just här ligger väl styrkan. Några exempel: en lokalhistoriebok eller släktbok, som bibliotekarien har indexerat i bibliotekskatalogen med sina tesaurer har säkert helt andra sökord än t.ex vad en släktforskare, hembygdsforskare som taggar boken från sin synvinkel skulle komplettera med. Arkivmaterial ( i t.ex lokalarkiv, landskapsarkiv, privata arkiv)brukar vara svåra att hitta eftersom arkivkatalogerna kanske är uppgjorda för länge sedan och för en viss standartypforskare. Tänk vilken nytta man kunde ha om användarna tillätts tagga materialet i en arkivkatalog, med sina egna ord ur användarsynpunkt. Så det är inte bara materialet som Internetanvändarna lägger själva ut på webben (bloggar, wikin, foton, musik, videon) som drar nytta av taggning.
Voss beskriver i sin artikel hur indexeringsprocessen går till. Indexeringsprocesser med kontrollerad vokabulär har ju som han nämner existerat inom biblioteken i över hundra år och man har utvecklat dem och studerat dem. Folksonomier är ett "ungt" fenomen som ännu trampar i barnskorna, och jag är säker på att såväl vi som professionellt jobbar med indexering(på bibliotek och arkiv) som informationssökare på Internet, kommer att få se en otrolig utveckling ske de närmaste decennierna. En utveckling där folksonomier och kontrollerad indexering kommer att ha nytta av varandra och dra nytta av varandra, komplettera varandra istället för att utesluta varandra. Och som Voss nämner kommer innovationer och förbättringar att utvecklas, för tagging och folksonomier är inte kortvariga trender. Han pekar också på forskingsområden inom ämnet.
För mig är taggning och folksonomier nya fenomen , även om jag hört talas om dem och läst om dem. Voss´artikel gav dock en slags grundinformation om fenomenet och han tog upp fenomenet från flere synvinklar. Och som han säger i abstraktet ger artikeln en överblick av trenderna i manuell indexering på webben.
Han skriver om fyra användarroller som bör särskiljas: resource author, resource collector, indexer or tagger och searcher och att i de flesta system går rollerna in i varandra.
Faktum är ju att alla är inte lika bra indexerare det må vara fråga om professionella indexerare som använder kontrollerad vokabulär eller en vanligt Internetanvändare som taggar. Och amatörer och proffs kan i folksonomier och taggning förena sin kunskap och just här ligger väl styrkan. Några exempel: en lokalhistoriebok eller släktbok, som bibliotekarien har indexerat i bibliotekskatalogen med sina tesaurer har säkert helt andra sökord än t.ex vad en släktforskare, hembygdsforskare som taggar boken från sin synvinkel skulle komplettera med. Arkivmaterial ( i t.ex lokalarkiv, landskapsarkiv, privata arkiv)brukar vara svåra att hitta eftersom arkivkatalogerna kanske är uppgjorda för länge sedan och för en viss standartypforskare. Tänk vilken nytta man kunde ha om användarna tillätts tagga materialet i en arkivkatalog, med sina egna ord ur användarsynpunkt. Så det är inte bara materialet som Internetanvändarna lägger själva ut på webben (bloggar, wikin, foton, musik, videon) som drar nytta av taggning.
måndag 9 februari 2009
Mera IRC-Galleria
Har under veckan kollat upp några av de avhandlingar som gjorts i Finland som har med IRC-galleria att göra. Vilma Lehtinens pro gradu från 2007,(Helsingfors universitet) med rubriken Maintaining and extending social networks in IRC-Galleria och Ulla Heinonens doktorsavhandling av mera allmän typ Sähköinen yhtisöllisyys från augusti 2008 vid Turun yliopisto är två exempel på forskning de senaste åren inom ämnet virtuell gemenskap.
En intressant artikel jag hittade om mediefostran är Maarit Jaakkolas artikel Vaihtoehtoja mediasuojelupuheelle. Nuorten ja aikuisten välisestä vuoropuhelusta kaksisuuntaiseen julkisuuskasvatukseen, som utkommit 28.9.2008i WiderScreen. Den berättar om ett undervisningsprojekt där elever och lärare möts och där lärarna "undervisas" och får stifta bekantskap med bl.a IRC-Galleria, Warcraft, MSN messanger, Habbo hotel. och hur man kunde använda dessa i pedagogiska syften. Många lärare och vuxna ser Internet som en vild och anarktistisk djungel och har massor av fördomar mot de olika tjänsterna. Artiklen tar upp aspekter på mediefostran/offentlighetsfostran (julkisuuskasvatus) .
Denhär veckan har det varit fullt upp med att läsa andras bloggar och blogginlägg, och eftersom vi har haft olika ämnen så har man igen fått stifta bekantskap med sådant man inte visste att ens fanns. Nog så nyttigt.
Imorgon ska vi träffas på kvällen med Marina för att börja med vårt projekt. Även om kursen heter interaktiva webben, så använder vi oss också av face-to-face kontakt, vi är av den generationen som också behöver den kontakten. Båda har sökt upp lite material och texter som vi ska ta en titt på.
En intressant artikel jag hittade om mediefostran är Maarit Jaakkolas artikel Vaihtoehtoja mediasuojelupuheelle. Nuorten ja aikuisten välisestä vuoropuhelusta kaksisuuntaiseen julkisuuskasvatukseen, som utkommit 28.9.2008i WiderScreen. Den berättar om ett undervisningsprojekt där elever och lärare möts och där lärarna "undervisas" och får stifta bekantskap med bl.a IRC-Galleria, Warcraft, MSN messanger, Habbo hotel. och hur man kunde använda dessa i pedagogiska syften. Många lärare och vuxna ser Internet som en vild och anarktistisk djungel och har massor av fördomar mot de olika tjänsterna. Artiklen tar upp aspekter på mediefostran/offentlighetsfostran (julkisuuskasvatus) .
Denhär veckan har det varit fullt upp med att läsa andras bloggar och blogginlägg, och eftersom vi har haft olika ämnen så har man igen fått stifta bekantskap med sådant man inte visste att ens fanns. Nog så nyttigt.
Imorgon ska vi träffas på kvällen med Marina för att börja med vårt projekt. Även om kursen heter interaktiva webben, så använder vi oss också av face-to-face kontakt, vi är av den generationen som också behöver den kontakten. Båda har sökt upp lite material och texter som vi ska ta en titt på.
torsdag 5 februari 2009
IRC-Galleria - ett finländskt fenomen
Grupp 5 skall i sin wiki-artiker behandla Facebook och IRC-Galleria, och som en veckouppgift har vi att söka upp två artiklar om ämnet. Eftersom min gruppkamrater sökt upp två artiklar om Facebook så valde jag att söka om vårt andra ämne. Konstaterade genast vid sökningen av artiklar/forskning, att ganska litet har det forskats i ämnet, trots att det är en av de populäraste Internet-tjänsterna i Finland på 2000-talet bland ungdomarna.
Detsamma konstaterar Henrik Saari i sin kandidatavhandling vid Tammerfors universitet från maj 2008, där han i en kort litteraturöversikt säger att förvansvärt lite har forskats i Finland i IRC-galleria, med tanke på fenomenets bredd och synlighet under 2000-talet. Akademiska arbeten kring ämnet kan räknas enligt honom på ena handens fingrar.
I kandidatavhandling Itsensä esittäminen ja aiotus IRC-Galleriassa inom samhällsvetenskapliga fakulteten redogör han för IRC-Galleria som fenomen, vad det är fråga om på ett lättfattligt sätt. Avhandlingen är alltså lättläst. Han har intervjuat en grupp (18-21år) ungdomar i gruppdiskussion på IRC-Galleria.
Det är fråga om ett populärt fenomen bland ungdomarna. Enligt statistiken på sajtens websida så är 60% av ungdomarna bland 13-17 åringarna dagligen online. Man har ca 470 000 registrerade användare och medelåldern är ca 20 år och utlagda finns miljontals bilder. Det är gratis att registrera sig men vissa tilläggstjänster kostar. Man registrerar sig med bild och just detta visuella, att sätta ut bilder av sig själv, kompisar, hobbyn, händelser är det väsentliga förtuom det sociala enligt Saaris kandidatavhandling. Man kan som registrerad användare sedan kommentera andras bilder. En viktig del är just kommunikationen med kompisar och att knyta nya kontakter. Det är fråga om en slags kommunikationskanal för ungdomar; man sänder meddelanden, kommenterar bilder, samtalar och ansluter sig till olika forum (yhteisöjä), såsom skolforum, ortsforum, intresseforum osv. I sin avhandling redogör han för hur man presenterar sig själv visuellt, varför ungdomarna anslutit sig, hur den är en del av vardagen, men ersätter inte annan kommunikation helt osv. Han kom fram att förutom de skrivna reglerna och normerna finns också oskrivna regler och inofficiella normer på vad som är lämpligt eller inte.
En annan artikel var Mannerheim Barnskyddsförbunds utgivna Netin kuvagallerioiden ilot ja ongelmat - Hätäilette liikaa, kyllä me nuoret osataan. I den redogör man för den undersökning man gjort bland 11 300 ungdomar om erfarenheter av Internet bildgallerier, där IRC-Galleriet var en av tre sajter. Man redogör för det postivia som ungdomarna upplevt med att ansluta och använda sig av bildgallerierna och vad de vanligaste problemen är. Bland problemen nämns mobbning på nätet, bildpublicering och upphovsrättsfrågor. I undersökningen säger man att man mera koncentrerade sig på problem/faror men att för de flesta ungdomar är de trygga kommunikationsarenor.
Om biblioteken ska nå ut där ungdomarna finns, så är ju IRC-Galleria definitivt ett viktig social media bland finländska ungdomar, men hur det i praktiken skall ske är sedan en annan fråga som tål att funderas på.
Saari, Henrik: Itsensä esittäminen ja aitous IRC-Galleriassa. Kandidaatin tutkielma 5.5.2008. Sosiologian ja sosiaalipsykologian laitos. Tampereen yliopisto.
http://www.uta.fi/laitokset/sosio/julkaisut/kanditutkielmat/saarikandi_tutkielma.pdf
Netin kuvagallerioiden ilot ja ongelmat. MLL
http://vanhemmat.mll.fi/lapsetjamedia/files/kuvagalleria_raportti.pdf
Detsamma konstaterar Henrik Saari i sin kandidatavhandling vid Tammerfors universitet från maj 2008, där han i en kort litteraturöversikt säger att förvansvärt lite har forskats i Finland i IRC-galleria, med tanke på fenomenets bredd och synlighet under 2000-talet. Akademiska arbeten kring ämnet kan räknas enligt honom på ena handens fingrar.
I kandidatavhandling Itsensä esittäminen ja aiotus IRC-Galleriassa inom samhällsvetenskapliga fakulteten redogör han för IRC-Galleria som fenomen, vad det är fråga om på ett lättfattligt sätt. Avhandlingen är alltså lättläst. Han har intervjuat en grupp (18-21år) ungdomar i gruppdiskussion på IRC-Galleria.
Det är fråga om ett populärt fenomen bland ungdomarna. Enligt statistiken på sajtens websida så är 60% av ungdomarna bland 13-17 åringarna dagligen online. Man har ca 470 000 registrerade användare och medelåldern är ca 20 år och utlagda finns miljontals bilder. Det är gratis att registrera sig men vissa tilläggstjänster kostar. Man registrerar sig med bild och just detta visuella, att sätta ut bilder av sig själv, kompisar, hobbyn, händelser är det väsentliga förtuom det sociala enligt Saaris kandidatavhandling. Man kan som registrerad användare sedan kommentera andras bilder. En viktig del är just kommunikationen med kompisar och att knyta nya kontakter. Det är fråga om en slags kommunikationskanal för ungdomar; man sänder meddelanden, kommenterar bilder, samtalar och ansluter sig till olika forum (yhteisöjä), såsom skolforum, ortsforum, intresseforum osv. I sin avhandling redogör han för hur man presenterar sig själv visuellt, varför ungdomarna anslutit sig, hur den är en del av vardagen, men ersätter inte annan kommunikation helt osv. Han kom fram att förutom de skrivna reglerna och normerna finns också oskrivna regler och inofficiella normer på vad som är lämpligt eller inte.
En annan artikel var Mannerheim Barnskyddsförbunds utgivna Netin kuvagallerioiden ilot ja ongelmat - Hätäilette liikaa, kyllä me nuoret osataan. I den redogör man för den undersökning man gjort bland 11 300 ungdomar om erfarenheter av Internet bildgallerier, där IRC-Galleriet var en av tre sajter. Man redogör för det postivia som ungdomarna upplevt med att ansluta och använda sig av bildgallerierna och vad de vanligaste problemen är. Bland problemen nämns mobbning på nätet, bildpublicering och upphovsrättsfrågor. I undersökningen säger man att man mera koncentrerade sig på problem/faror men att för de flesta ungdomar är de trygga kommunikationsarenor.
Om biblioteken ska nå ut där ungdomarna finns, så är ju IRC-Galleria definitivt ett viktig social media bland finländska ungdomar, men hur det i praktiken skall ske är sedan en annan fråga som tål att funderas på.
Saari, Henrik: Itsensä esittäminen ja aitous IRC-Galleriassa. Kandidaatin tutkielma 5.5.2008. Sosiologian ja sosiaalipsykologian laitos. Tampereen yliopisto.
http://www.uta.fi/laitokset/sosio/julkaisut/kanditutkielmat/saarikandi_tutkielma.pdf
Netin kuvagallerioiden ilot ja ongelmat. MLL
http://vanhemmat.mll.fi/lapsetjamedia/files/kuvagalleria_raportti.pdf
tisdag 3 februari 2009
Dagspressen och sociala medier
Tog i en tidigare blogg redan upp att det är bra att dagspressen också berättar för den stora allmänheten om de sociala medierna. I dagens (3.2.) Helsingin Sanomat under Tiede&Luonto finns nästan en helsideartikel Opinnot lentoon 3D-maailmassa om Second Life, där också Kim och Isto intervjuas. Egentligen innehåller sidan tre olika artiklar/faktarutor Virtuaaliset maailmat osa sosiaalista mediaa , Toinen elämä, paikka opiskella och Toimittaja lensi oppimissaarelle.
När stora dagstidningar tar upp aktuella fenomen på detta sätt får den stora allmänheten en verklig järndos av lättfattlig information vad sociala medier innebär och hur de kan uttnyttjas, i detta aktuella fall Second Life. Jag är säker på att Second Life idag får många nya finländska avatarer.
I början av 2000-talet satte Genealogiska Samfundet ut databaser med födda, vigda och döda ur kyrkböcker som gällde avträdda områden i Karelen. Hesari gjorde en artikel om det, och samma dag kunde man se en enorm inverkan på besöksfrekvensen på söksidorna på Internet. Efter klockan två när man hunnit ha kaffebordsdiskussioner på arbetsplatserna kom den första stora toppen. Det kunde vara intressant att se Second Lifes registreringsstatistik från idag gällande finländska registreringar!
Den första annnons mina ögon föll på i samma dagstidning vid morgonkaffet idag var en bok som hette Wikimaniaa yrityksiin - yritys 2.0 tuottamaan. Så inte bara Bibliotek 2.0 är ett faktum också Företag 2.0 är här!
När stora dagstidningar tar upp aktuella fenomen på detta sätt får den stora allmänheten en verklig järndos av lättfattlig information vad sociala medier innebär och hur de kan uttnyttjas, i detta aktuella fall Second Life. Jag är säker på att Second Life idag får många nya finländska avatarer.
I början av 2000-talet satte Genealogiska Samfundet ut databaser med födda, vigda och döda ur kyrkböcker som gällde avträdda områden i Karelen. Hesari gjorde en artikel om det, och samma dag kunde man se en enorm inverkan på besöksfrekvensen på söksidorna på Internet. Efter klockan två när man hunnit ha kaffebordsdiskussioner på arbetsplatserna kom den första stora toppen. Det kunde vara intressant att se Second Lifes registreringsstatistik från idag gällande finländska registreringar!
Den första annnons mina ögon föll på i samma dagstidning vid morgonkaffet idag var en bok som hette Wikimaniaa yrityksiin - yritys 2.0 tuottamaan. Så inte bara Bibliotek 2.0 är ett faktum också Företag 2.0 är här!
måndag 2 februari 2009
Bloggveckan
Under den gångna veckan har det varit verkligen intressant att läsa andras bloggar och blogginlägg om ämnet bloggar, infallsvinklarna var många! Även om veckoartikeln var lite förlådrad ger den ändå en bra grundinformation, ifall man inte vet något eller väldigt lite om bibliotek och bloggar. Och visst fanns det olika åsikter också bland oss om biblioteksbloggandet. Vi jobbar på olika typer av bibliotek eller också med något helt annat och det är ju en rikedom, för då blir ju många typer av åsikter representerade!
Fortfarande fattas det några bloggare åtminstone om man jämför med deltagarantal på kursen, och vilka som gett sin bloggadress i Moodle. Google Reader är ett verktyg som jag definitivt kommer att använda i fortsättningen, bloggar kommer jag att läsa också i fortsättningen. Och med tiden samla intressanta bloggar jag vill följa med från olika områden. Tröskeln för mig själv är nog hög att börja blogga, men man vet ju aldrig!
De andra texterna som vi skulle läsa denna vecka var ju också om bloggandet, så visst har det blivit en järndos i detta ämne och man har igen fått en hel del att reflektera och fundera på.
Fortfarande fattas det några bloggare åtminstone om man jämför med deltagarantal på kursen, och vilka som gett sin bloggadress i Moodle. Google Reader är ett verktyg som jag definitivt kommer att använda i fortsättningen, bloggar kommer jag att läsa också i fortsättningen. Och med tiden samla intressanta bloggar jag vill följa med från olika områden. Tröskeln för mig själv är nog hög att börja blogga, men man vet ju aldrig!
De andra texterna som vi skulle läsa denna vecka var ju också om bloggandet, så visst har det blivit en järndos i detta ämne och man har igen fått en hel del att reflektera och fundera på.
tisdag 27 januari 2009
Veckoartikeln-Biblioteken bloggar
Mina uppgifter under kurserna brukar lämans in sista kvällen, jag är oftast ute i sista minuten. Men nu ska jag skärpa mig. Veckoartikeln av Darlene Fichter, var som någon kommenterade i sin blogg fem år gammal. Men trots det innehöll den många bra synpunkter även om det var fråga om självklarheter.
Bloggarna utmanar definitivt de tradtionella medierna och är för biblioteken och arkiven en kompletterande kanal att nå ut. För att upprätthålla en blogg behöver man inte var tekniskt kunnig, och det är väl en orsak till varför de blivit så populära.
Artikeln tar upp faktorer som man bör fundera på innan man på ett bibliotek börjar blogga. Vem vill man nå ut till, dvs hur ser målgruppen ut? Vill man marknadsföra sina tjänster eller öka medvetandet om tillgängliga tjänster? Vill man få besökare till det fysiska biblioteket eller öka besöksfrekvensen till de virtuella biblioteket? Även om det är självklara saker så är det säkert bra att man funderar på dessa saker innan man börjar med en blogg
Artikeln ger konkreta tips hur man genom bloggandet kan marknadsföra biblioteket, och det är just praktiska tips som kan ge statskottet för något bibliotek som är intresserad av att sätta igång med sin blogg.
Jag tänker på kommunala bibliotek i mindre kommuner och städer; kunde man inte tänka sig ett bloggsamarbete med andra informationsförsörjande organisationer; lokalarkiv och museum (ArkivBibliotekMuseum-samarbetet)? Där man regelbundet berättar om nyheter, händelser, tillskott i samlingarna osv?
Det specialbibliotek(släktforskning) som jag jobbade på i flere år skulle vara mycket förtjänt av en bloggande bibliotekarie. Man kunde berätta om aktuella händelser, nya källor, ny släktforskningslitteratur såsom släktböcker, arkivnytt, nyttiga internetlänkar osv. för släktforskare, som ständigt är nyfikna på källor de kan ha nytta av i sin forskning.
Personligen har jag varit väldigt skeptiskt till bloggvärlden - tidigare, men nu!
Biblioteksblogg är för mig nu definitivt ett verktyg att användas i marknadsföringen, men också ett medel i omvärldsbevakningen. Även om det kommer att dröja innan jag själv börjar blogga professionellt. Men genom att följa med bloggar inom de områden man är intresserad av, det må vara biblioteksvärlden eller som i mitt fall också släktforskning, så vet man ju vad som händer, nya idéer, tankar, information och projekt osv.
På tal om att bli känd för sin blogg och bloggarnas betydelse. I söndagens Helsingin Sanomat kunde man läsa on Verkon valtiatar Arianna Huffington på ekonomisidan. Hon har blivit världsberömd och rik med sin blogg och nättidning och har mycket kända personer som bloggar på hennes sidor. De nya medierna utmanar och kompletterar de gamla!
Bloggarna utmanar definitivt de tradtionella medierna och är för biblioteken och arkiven en kompletterande kanal att nå ut. För att upprätthålla en blogg behöver man inte var tekniskt kunnig, och det är väl en orsak till varför de blivit så populära.
Artikeln tar upp faktorer som man bör fundera på innan man på ett bibliotek börjar blogga. Vem vill man nå ut till, dvs hur ser målgruppen ut? Vill man marknadsföra sina tjänster eller öka medvetandet om tillgängliga tjänster? Vill man få besökare till det fysiska biblioteket eller öka besöksfrekvensen till de virtuella biblioteket? Även om det är självklara saker så är det säkert bra att man funderar på dessa saker innan man börjar med en blogg
Artikeln ger konkreta tips hur man genom bloggandet kan marknadsföra biblioteket, och det är just praktiska tips som kan ge statskottet för något bibliotek som är intresserad av att sätta igång med sin blogg.
Jag tänker på kommunala bibliotek i mindre kommuner och städer; kunde man inte tänka sig ett bloggsamarbete med andra informationsförsörjande organisationer; lokalarkiv och museum (ArkivBibliotekMuseum-samarbetet)? Där man regelbundet berättar om nyheter, händelser, tillskott i samlingarna osv?
Det specialbibliotek(släktforskning) som jag jobbade på i flere år skulle vara mycket förtjänt av en bloggande bibliotekarie. Man kunde berätta om aktuella händelser, nya källor, ny släktforskningslitteratur såsom släktböcker, arkivnytt, nyttiga internetlänkar osv. för släktforskare, som ständigt är nyfikna på källor de kan ha nytta av i sin forskning.
Personligen har jag varit väldigt skeptiskt till bloggvärlden - tidigare, men nu!
Biblioteksblogg är för mig nu definitivt ett verktyg att användas i marknadsföringen, men också ett medel i omvärldsbevakningen. Även om det kommer att dröja innan jag själv börjar blogga professionellt. Men genom att följa med bloggar inom de områden man är intresserad av, det må vara biblioteksvärlden eller som i mitt fall också släktforskning, så vet man ju vad som händer, nya idéer, tankar, information och projekt osv.
På tal om att bli känd för sin blogg och bloggarnas betydelse. I söndagens Helsingin Sanomat kunde man läsa on Verkon valtiatar Arianna Huffington på ekonomisidan. Hon har blivit världsberömd och rik med sin blogg och nättidning och har mycket kända personer som bloggar på hennes sidor. De nya medierna utmanar och kompletterar de gamla!
måndag 26 januari 2009
Man ska inte vara rädd!
Hej! Ja , så har man då haft tid att smälta en del av det vi lärde oss på fredag och lördag. Nu har jag beställt allas bloggar till min Reader, men kom bara till 26 förutom mig själv. Jag undrar vems jag missat, ska vi inte vara 30 på kursen?? Måste kolla ännu efter ett par dagar när alla säkert är med i bloggandet. Google Reader har kommit för att stanna hos mig, jag gillar den!
Närstudiedagarna var informativa och lärorika. Jag kunde ha lyssnat på Kim på fredagen mycket längre, även om man hade en hel arbetsvecka bakom sig, så intressant var det. Jag hade hunnit läsa Caseys bok före närstudieträffen så jag hade läst om en del exempel på vad sociala medier innebär. Båda våra rekommenderade kursböcker är bra för de har en massa praktiska förslag på Web 2.0 lösningar och innovativa exempel från olika bibliotek och en hel del länktips. Av det vi lärde oss så hade jag bara själv sysslat med powerpoint, det andra var nytt.
Second Life var nog lite för avancerat för mig ännu, jag funderar också hur våra hemdatorer ska kunna klara av programmet. Och att genast man visar sig i virtualvärlden bli tilltalad AndU? av en annan avatar, får ju en att hicka till. Man kan inte ens de sociala koderna, kan knappt röra sig i den nya världen, vet inte hur man "pratar" och svarar och tar de första trevande i virtualvärlden och så börjar någon prata med en!!
I andras bloggar läser jag att vi bland oss har många som bekantat sig med de sociala medierna, vi har en webbredaktör med oss osv. Jag hoppas ni som är längre hunna har tålamod med oss som tar de första stegen och med våra frågor och funderingar! Åtmistone har jag tyckt mig märka en stämning på kursen, att man vågar fråga även "dumma" frågor, även om sådana ju egentligen inte finns. Och att ni har tålamod med oss fossiler från en annan tidsrymd!
Det kommer att bli två intensiva månader framöver; att blogga och följa med andras bloggar, läsa veckoartiklarna och kommentera dem, dessutom i något skede börja med wikin och det andra arbete. Började idag med att söka lite litteratur till Marinas och mitt arbetet, men hittade inte riktigt sådant jag tänkt mig. Inga fritidsproblem de följande två månaderna.
För mig själv är det mycket fråga om attitydförändringar, att tillägna sig ny kunskap och delvis nytt sätt att tänka, och jag antar att det är det också för en hel del andra som jobbar på bibliotek och arkiv. Man har hört något om det nya web 2.0 och bibliotek 2.0; bloggar, virtuala världar, sociala medier mm. Men man har kanske inte haft chans att stifta närmare bekantskap med dem och nu har man det genom denhär kursen. Både såväl med alla nya innovativa lösningar och också cyberhot som web 2.0 för med sig i vårt arbete.
Som min son sa att deras mattelärare sa i gymnasiet, man ska inte vara rädd. Det är ju ofta det vi är inför allt det nya(åtminstone om man är medelålders); hur ska man lära sig, hur ska man klara av allt nytt, vad är det för idé med allt det nya osv. Mina första stapplande steg är tagna i bloggvärlden åtminstone och Google Reader har kommit till mig för att stanna!
Närstudiedagarna var informativa och lärorika. Jag kunde ha lyssnat på Kim på fredagen mycket längre, även om man hade en hel arbetsvecka bakom sig, så intressant var det. Jag hade hunnit läsa Caseys bok före närstudieträffen så jag hade läst om en del exempel på vad sociala medier innebär. Båda våra rekommenderade kursböcker är bra för de har en massa praktiska förslag på Web 2.0 lösningar och innovativa exempel från olika bibliotek och en hel del länktips. Av det vi lärde oss så hade jag bara själv sysslat med powerpoint, det andra var nytt.
Second Life var nog lite för avancerat för mig ännu, jag funderar också hur våra hemdatorer ska kunna klara av programmet. Och att genast man visar sig i virtualvärlden bli tilltalad AndU? av en annan avatar, får ju en att hicka till. Man kan inte ens de sociala koderna, kan knappt röra sig i den nya världen, vet inte hur man "pratar" och svarar och tar de första trevande i virtualvärlden och så börjar någon prata med en!!
I andras bloggar läser jag att vi bland oss har många som bekantat sig med de sociala medierna, vi har en webbredaktör med oss osv. Jag hoppas ni som är längre hunna har tålamod med oss som tar de första stegen och med våra frågor och funderingar! Åtmistone har jag tyckt mig märka en stämning på kursen, att man vågar fråga även "dumma" frågor, även om sådana ju egentligen inte finns. Och att ni har tålamod med oss fossiler från en annan tidsrymd!
Det kommer att bli två intensiva månader framöver; att blogga och följa med andras bloggar, läsa veckoartiklarna och kommentera dem, dessutom i något skede börja med wikin och det andra arbete. Började idag med att söka lite litteratur till Marinas och mitt arbetet, men hittade inte riktigt sådant jag tänkt mig. Inga fritidsproblem de följande två månaderna.
För mig själv är det mycket fråga om attitydförändringar, att tillägna sig ny kunskap och delvis nytt sätt att tänka, och jag antar att det är det också för en hel del andra som jobbar på bibliotek och arkiv. Man har hört något om det nya web 2.0 och bibliotek 2.0; bloggar, virtuala världar, sociala medier mm. Men man har kanske inte haft chans att stifta närmare bekantskap med dem och nu har man det genom denhär kursen. Både såväl med alla nya innovativa lösningar och också cyberhot som web 2.0 för med sig i vårt arbete.
Som min son sa att deras mattelärare sa i gymnasiet, man ska inte vara rädd. Det är ju ofta det vi är inför allt det nya(åtminstone om man är medelålders); hur ska man lära sig, hur ska man klara av allt nytt, vad är det för idé med allt det nya osv. Mina första stapplande steg är tagna i bloggvärlden åtminstone och Google Reader har kommit till mig för att stanna!
lördag 24 januari 2009
Den första bloggdagen
Ja, så var det slut på den kursdagen. Och man har en massa nytt att smälta som Kim och Isto lärt oss idag; bloggar, wikin, google reader, powerpoint och Second Life. Det kommer att ta lite tid att ta åt sig allt man lärt sig. Men det har varit otroligt intressant! Det svåraste var nog att få grepp om Second Life; det är nog inte lätt med virtualvärlden - hur ska man röra sig, vad svarar man när någon vilt främmande avatar tilltalar en mittiallt när man inte ens vet hur alla kommandon fungerar osv. Och hur hittar men i den nya världen! Men man får väl lära sig så småningom även om den världen känns väldigt främmande för mig just nu.
Första inlgget
Hej! Ett litet steg för mänskligheten, eller egentligen inget steg alls, men ett oändligt stort steg för mig ut i cybervärlden är denna blogg. Ett stort äventyr har börjat och det känns helt overkligt, men spännande att lära sig något helt nytt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)