Jag hade under veckan läst en del av era andras bloggar om veckoartikeln, så jag hade ju en viss förhandsinställning. Jakob Voss´artikel "Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of Manual Indexing?" var verkligen inte en lättläst artikel. Särskilt kapitlet om forskning som gjorts, med alla sina hänvisningar, var ju inte lätt att ta till sig. Å andra sidan finns ju sedan åtminstone en bra litteraturlista i slutet av artikeln, om man behöver samlad information om forskning i ämnet. Amanda Etches-Johnsons artikel i denna moduls texter var betydligt lättlästare för en nybörjare i ämnet, som jag är.
Voss beskriver i sin artikel hur indexeringsprocessen går till. Indexeringsprocesser med kontrollerad vokabulär har ju som han nämner existerat inom biblioteken i över hundra år och man har utvecklat dem och studerat dem. Folksonomier är ett "ungt" fenomen som ännu trampar i barnskorna, och jag är säker på att såväl vi som professionellt jobbar med indexering(på bibliotek och arkiv) som informationssökare på Internet, kommer att få se en otrolig utveckling ske de närmaste decennierna. En utveckling där folksonomier och kontrollerad indexering kommer att ha nytta av varandra och dra nytta av varandra, komplettera varandra istället för att utesluta varandra. Och som Voss nämner kommer innovationer och förbättringar att utvecklas, för tagging och folksonomier är inte kortvariga trender. Han pekar också på forskingsområden inom ämnet.
För mig är taggning och folksonomier nya fenomen , även om jag hört talas om dem och läst om dem. Voss´artikel gav dock en slags grundinformation om fenomenet och han tog upp fenomenet från flere synvinklar. Och som han säger i abstraktet ger artikeln en överblick av trenderna i manuell indexering på webben.
Han skriver om fyra användarroller som bör särskiljas: resource author, resource collector, indexer or tagger och searcher och att i de flesta system går rollerna in i varandra.
Faktum är ju att alla är inte lika bra indexerare det må vara fråga om professionella indexerare som använder kontrollerad vokabulär eller en vanligt Internetanvändare som taggar. Och amatörer och proffs kan i folksonomier och taggning förena sin kunskap och just här ligger väl styrkan. Några exempel: en lokalhistoriebok eller släktbok, som bibliotekarien har indexerat i bibliotekskatalogen med sina tesaurer har säkert helt andra sökord än t.ex vad en släktforskare, hembygdsforskare som taggar boken från sin synvinkel skulle komplettera med. Arkivmaterial ( i t.ex lokalarkiv, landskapsarkiv, privata arkiv)brukar vara svåra att hitta eftersom arkivkatalogerna kanske är uppgjorda för länge sedan och för en viss standartypforskare. Tänk vilken nytta man kunde ha om användarna tillätts tagga materialet i en arkivkatalog, med sina egna ord ur användarsynpunkt. Så det är inte bara materialet som Internetanvändarna lägger själva ut på webben (bloggar, wikin, foton, musik, videon) som drar nytta av taggning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som också Voss nämner så visar undersökningar att professionella ansedda indexerare indexerar samma material olika. Dessutom får man inte glömma att även om någon som taggar(verb) inte är professionell indexerare så kan den vara betydligt mera insatt på området än en professionell indexerare. Växelverkan mellan tagging och professionell indexering intresserar mig. LibraryThing som jag inte ännu bekantat mig med lär kombinera båda.
SvaraRaderaJag är definitivt av samma åsikt, att professionell indexering kunde ha väldigt mycket nytta av amatörernas taggning. Det kunde spara mycket av indexerarens arbete. Användare kunde hitta material bättre om indexeringsord stämde bätre med de ord som människor vanligtvis använder.
SvaraRaderaDet blir intressant att se hur folksonomier kommer att utveckla i framtiden och om de accepteras för samarbete med professionella indexer. Jag ar på känn att attityderna hos indexerare och informationsproffs kan vara det största hindret i vägen mot sådant samarbete.
Tack själv, Nilla P, för din kommentar.
SvaraRaderaJo, jag tror att världen kommer att förändras mycket & snabbt. Samtidigt är jag ganska säker på att telningen inte kommer att slängas ut med badvattnet. Traditionell indexering och taggning har mycket att ge & lära av varandra. Det som yrkesfolk gör kan kompletteras av aktiva taggare runt om i världen. Projekt med att beskriva innehåll i äldre material som stampat på stället i brist på resurser, kan få ny fart/omstart om bibliotekskataloger/materialdatabaser öppnas så att användarna kan tillföra egna ämnesord, taggar (kontrollerad eller icke-kontrollerad vokabulär är sedan en annan fråga), länkar etc.
Indexeringen av World Wide Webb som är en närmast Sisyfoisk uppgift, kunde surffas några vågor närmare i hamn med taggningens kollektiva metoder.
Som ni ovan säger, det finns individer som är amatörer vad indexering beträffar, men som ifråga om dokumentets innehåll är experter. Så varför inte glänta på dörrarna. (Verkligheten är dock ännu mer konfliktfylld än det verkar vid en första glimt. Om yrkesindexerare och amatörtaggare kan upplevas stå på motsatt sida, så finns det också spänningar indexerare & indexerare emellan - nån sorts missriktad yrkesstolthet som kan spoliera samarbete, d.v.s. vettigt hushållande med tid & resurser i det långa loppet.)
Men men. Visst är det säkert till nytta & nöje om en roman om t.ex. människorelationer, översättaryrket o.s.v. som utspelar sig i låt säga London, också kan taggas av vakna läsare som märker att en av huvudpersonerna gör en avstickare till Helsingfors och inflikar några träffande kommentarer, eller att någon av bipersonerna lider av konstant dåligt samvete och detta beskrivs & analyseras bättre än i mången fackbok men enbart på nån enstaka sida. Den professionella indexeraren som ju taggar de stora dragen har inte tillfört ämnes-/sökord som referar till detaljerna. Läsare & kunder därute på nätet har friheten att tagga... Helsingfors... samvete... & hela fadderullan. - Vem förlorar på det?
Svårigheter finns det - ändå. Allt är inte guld som glimmar. Den kontrollerade vokabulären, indexeringen som utförs av yrkesmänniskor med tesaurus i högsta hugg, använder sig av gememsamma innehållsbeskrivningar. En sådan tag refererar till de dokument som faller under den ämnesbeskrivningen. Men folksonomins taggar är mer individuella, slumpmässiga, varierande, omväxlande. Så hur i all världen ska man lyckas med att träffa (på) de vägvisande taggarna.
I vilket fall som helst finns världen till för att förändras, så det är väl bara att sätta i gång -.